Sweden Sport

Kampsport har en tradition av bland annat disciplin, styrka och kroppskontroll. Att träna en kampsport som till exempel karate, är lite annorlunda om man jämför med till exempel en sport som ishockey. 

Som ishockeyspelare så fungerar det ungefär som så att du går på träningen, gör dina övningar så som de är konstruerade. Det är matchliknande situationer där träning alltså i princip ser ut på samma sätt som när det är skarpt läge och match. Alltså spelsekvenser som uppstår när man på träningen kör internmatch. Efter träningen går man i regel hem igen och så tar man kanske inte riktigt med sig sporten hem. Givetvis sker förebyggande träning i form av gympass och löppass, men för kampsportaren fungerar det ofta lite annorlunda.

Kampsportaren, i detta fall då, karateutövaren, inte bara tränar sin sport, den har också valt en viss typ av livsstil. Om man skall hårdra det lite så är det nästan lite som att leva efter religiösa normer. Sporten kommer ifrån Japan och grundar sig som sagt på disciplin och kroppskontroll. Om man sysslar med en sport som denna på en någorlunda hög nivå så är detta något som genomsyrar hela ens liv och inte bara när man står på mattan i Dojon.

Träningen ser lite annorlunda ut, om vi fortsätter att dra en liten parallell med ishockeyn. I karate så tränar man mycket rörelser, något som kallas för kata. Kata är en serie rörelser där man egentligen har en osynlig motståndare framför sig, på vilken man utför grepp, manövrar och försvarsställningar. Man lär sig helt enkelt metoder för hur man skall strida om det står en verklig antagonist mittemot.

Nu är det givetvis så att man också tränar genom sparring, som det heter när man fightas. Man tränar det man lärt sig på varandra. Det finns ett stort antal tekniker som skall bemästras. Och ju fler man bemästrar, desto högre grad av skicklighet kan man uppvisa – i form av de olika bälten som är till just för detta ändamål. Det finns ett flertal olika bälten, vitt är nybörjarbältet, och svart är det som kräver högst skicklighetsgrad.